Städer och Stater

19 Besökta stora städer:
Boston
Honolulu
New Hevean
New York City (storstads favorit)
New Jersey City
Atlantic City
Philadelphia
Washington D.C (vacker favorit)
Baltimore
Miami
New Orleans
San Francisco
Los Angeles (botten)
Santa Barbara (studentstads och vackert favorit)
Santa Cruz
Santa Monica
Long Beach
San Diego (topp favorit)
Las Vegas

15 delstater:
Hawaii
Massachusetts
Connecticut
Rhode Island
Pennsylvania
Maryland
New York
New Jersey
Virginia
Delaware
Florida
Louisiana
California
Nevada
Arizona
+ (ej delstat) district of Colombia



Jul i vårt hus


Kukkola

kl är nästan 9 på morgonen och det är nästan bäcksvart ute. JAG är uppe kl 9 på morgonen och hör minst två klockor ticka högljutt i otakt. Det är dags för mig att skriva en sista sammanfattning för mina äventyr.

Har nu varit hemma i lite mer än en vecka och det känns såklart så vanligt hemma som det gjorde innan jag for. tänkte inte desstomer på det när jag slog på elspisen eller hittade alla mina efterlängtade varor i kylen. Jag hade dock inte förväntat mig att skriva sms på svenska, använda en vattenkokare eller att chip på betalkortet var hur jag betalade i affärerna.

När jag satte mig på planet till Luleå och fick höra destination Luleå på norrländska kunde jag inte hålla ett litet smile eller små tårar borta. Det känndes så underbart overkligt att snart landa HEMMA. Och när vi väl landade hade jag svårt att hålla nervositeten borta och hade redan börjat gråta några steg innan jag fick se mamma, pappa och lillebror Arvid stå och vänta på mig. Jag kastade mig i mammas famn och storböla medans folk kastade blickar på mig :) Arvid hade haft filmkameran i högsta hugg (vilket jag fått se några gånger efteråt) men försvann plötsligt för att filma något mer intressant - Bagagebandet.

Vi körde in till Luleå centrum där jag fick överraska en av mina bästa vänner Madelen på Coop och kika in på Apoteket för att krama om min f.d svärmor. Det känns som att jag grät konstant första halvan av dagen. När jag väl vaknade upp efter min tupplur i bilen på gårdsplanen i kukkola, när jag visste att hemma såg ut precis som hemma och när jag träffat mina föräldrar och insett att jag nu skulle vara här ett tag tänkte jag
"Va fan gör jag här?"
När jag ville använda en liten gryta istället för vattenkokaren och när jag satte på elspisen utan att se en flamma.
"Vill jag verkligen vara här?"
Ett dygn efter när tankarna kom tillbaka på huset i Glen Ridge, alla mina vänner som jag umgicks med ständigt, mina underbara världföräldrar och mina älskade barn
"skulle jag åka tillbaka i morgon om jag fick chansen?"
Svar:
Nej.

Jag klarar inte av att bo i ett hus där jag måste vara mitt gladaste hela tiden och där jag aldrig riktigt får vara för mig själv, där jag gör samma sak varje dag med barnen (även om vi gör mycket roligt blir det samma tråkiga rutin) Där jag inte känner mig riktigt som hemma i området och jag alltid måste tänka på hur jag talar. Där jag bara åt keso och frysmat i stort sett varje dag och såg hur 6 månaders gammalt bröd inte var gammalt.

Visst, det är tråkigt på ett sätt att vara hemma, det är inga nya äventyr. Men det är också skönt att vara hemma, det är inga nya äventyr. Och efter ett år med bara äventyr så är det jäkligt skönt att inte behöva röra på sig, lyssna på asiatiska språk i flera dagar och inte behöva sätta sig på ett flygplan eller packa så lite som möjligt. Jag orkar inte resa mera! (FÖR TILLFÄLLET, kommer bli andra bullar om bara några veckor tror jag)

Men såklart kommer jag sakna ALLT som var på andra sidan atlanten och jag ser fram emot när jag kan komma tillbaka och bara vara turist. Även om jag inte föredrar att vara turist eftersom jag inte lär känna landet eller området på riktigt, men efter all kunskap om landet jag fått genom att ha bott där kan det vara skönt att komma tillbaka som en besökare.
Precis som det är roligt att "besöka" sverige, vilken är känslan just nu.

Det är dags att börja det riktiga livet och efter ett år för första gången - handla mat, damsuga och betala räkningar.
Eller att vara en efterlängad storasyster (för båda småbröderna)
Arvid har kläckt ut sig många smarta fraser i sina tankar om Amerika.
"Visst är det kontsigt att jag kan räkna mer på engelska än på finska fastän vi bor närmare finland?"
(vilket jag fullständigt håller med honom om)
Eller som när vi kollade på nyheterna och han förstår mycket mer än vad jag förväntade mig av en 6 åring:
"Greta, vilket tur att inte du blv skjuten av dom amerikanska soldaterna"

Och det är kanske lite så jag också vill avsluta min syn på året.
Jag klarade mig igenom ett år i ett annat land och hade dessutom mitt bästa år hittils. För mig har det aldrig varit en big deal att åka iväg för mig själv men jag får ändå säga att jag är stolt över mig själv. För det jag gjort, uppnått och utvecklats. Och jag har nu ingen rädsla att göra om det samma igen, någon annan stans.
För nu har jag så mycket jag vill göra och som jag tänkte välja på att göra under 2012:
Volontärarbete
Reseledare
Åka och jobba i Spanien, London, San Diego
Eurotrip

Jag har så mycket jag vill göra och förhoppningsvis kan ni också följa med vidare på Gretas Adventures

"No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves."

"Bye, bye Hollywood Hills I'm gonna
miss you wherever I go I'm gonna
come back to walk these streets again
Bye, bye Hollywood Hills forever ."

Arlanda

För en gångs skull kan jag ta del av sky citys wifi! Hurra! Så det är här jag kommer sitta de nästa två timmarna, och ja, flygresan gick bra för dem som undrar,. Jag har fått intala mig själv att ända sedan jag satte mig på planet i newark att jag faktiskt ska stiga i land i Sverige snart. Fick titta en stund på flight map:en på skärmen i stolsryggen framför mig och inse att,. Ja, linjen för våran färd är dragen över Atlanten och slutar i ett land som plötsligt kändes lite främmande för mig, men jag fick till ett oväntat skratt när jag såg Coop kortet i en medpassagerares plånbok och jag tänkte, allt kommer kännas tråkigt hemma för mig inom bara några dagar. Jag släppte några tårar när hjulen släppte amerikansk mark och jag såg the empire, som har betydd hemma för mig under ett år stå stadigt kvar medans jag likt en stjärna blev mindre och mindre i horisonten. Bilden av Claudia med Rebecca och Tyler som vinkar hejdå till mig på gräsmattan utanför huset spelas om och om i mitt minnescentrum och jag försöker tränga bort det. Att gråta som en galning känns inte så stabilt när man har så mycket att vara glad för efter året spm gått och när man har så mycket att se fram emot i Sverige. Min värdmamma körde mig och Carolina (som kom samma dag som jag och hade ett flyg till Tyskland samma tid) Jag sa hejdå till min värdpappa i går och jag släppte många tårar och bet mig i läppen, precis som det blev när jag kramade om min värdmamma vid flygplatsen. Usch. De är så underbara människor som jag kommer sakna otroligt mycket. Jag och Carolina delade lite middag tillsammans och jag gjorde av med mina sista dollar på body shop. Vi sa hejdå till varandra efter ett år och jag begav mig till den blonda linjen med svenskar som väntade vid min gate. Det är första gången på ett år som jag sett så många svenskar på samma plats ( och det är omöjligt att ta fel på svenskar i denna värld) och plötsligt kännde jag mig så osäker på mig själv och såg lite obekvämt klumpig ut när jag satte mig för att vänta på att gå in i planet. Varför? Det hade jag i get svar på, men tänkte för mig själv. Fuck this! Hade detta varit amerikaner hade jag inte brytt mig ett skit. Och vips så blev Greta en bättre version svensk än när hon flög till USA för ett år sen. Och nu har jag kommit på mig själv med att tänka högt och vara mer oförsiktigt med hur jag för mig, ser ut eller uppför mig bland folk. Och det är så skönt att bara ha det klart för sig - "I don't care f you hate me or not" Nu vill jag såklart att folk ska gilla mig, men det får finnas en gräns på hur mycket jag ska anpassa mig för det och jag har fått mer skin på näsan. Men som jag sagt tidigare, jag har blivit mer social och pratig så det är inte bara en bitch som växt fram ur mig. Haha. Är dock lite nervös över att träffa mina vänner igen. Inte för att jag förändrats väsentligt men jag vet att jag växt och utvecklat (i min mening) bättre sidor hos mig själv och ibland vet jag att det kan vara jobbigt om en vän utvecklas mycket utan att man fått vara med. Såklart är det blandade känslor just nu och de sista veckorna har känns som en bubbla mellan ledsamhet och förväntan. Jag är så himla glad för året som gått så jag vill inte riktigt vara ledsen och eftersom Tyler nyligen har blivit ett proffs på iPad kommer det inte dröja länge innan sötungarna ringer upp mig på Skype. Snart sitter jag på planet mot Luleå och kan inte vänta tills jag ser ett vitt kallt Luleå från min fönsterplsts. Jag får ta några djupa andetag och inse, jag är hemma.

Sista dagen i favorit staden

Igår gick jag och Maria mest runt i downtown san Diego för att kika in sevärdheterna., fanns inte så många dock och det är väl därför denna stad inte heller blir alltför besökt av turister jämfört med la och sf. Vi tog bilen upp till mission beach som ska vara riktigt fint för surfning. Apropå min önskan om surfning, hörde att det var riktigt kallt nu i december och sk jag väl börja surfa hade det varit skönare att börja i en mer trevligare temperatur.
Jag och Maria hade ju även planerat whale watching men säsongen har inte börjat än så inga valar sedda för oss i år. På kvällen planerade vi vila men övertalades ganska fort av några engelsmän att följa med och clubba. Så på med klackar och festkläder på 5 min i ett sovande och mörkt hostel rum. Rekord!
Clubben var visst bland de bästa i stan men jag är inte ett så stort fan av house music eller trängsel av sånt slag som jag bara varit med om på 5 th ave under jul förra året. Så vi drog tidigare och hade mer underhållande konversationer och aktiviteter på hostlet. Varför bo på hotell när man kan bo på hostel? Älskar det!
Sååå jag och Maria (och alla andra på hostlet för den delen) tog lång sovmorgon innan (jag och Maria) begav oss på sista äventyret i san Diego. Vi var upp till ett monument ned utsikt över hela san Diego och hamnen vilket var riktigt fint och sedan begav vi oss till san diegos kända park, balboa park. Så himla mysig park med 15 museum, san Diego zoo, och en hel del fin arkitektur och mysiga promenader. Jag och Maria kunde bara konstatera för 148 gången när vi satte oss för att dricka te på ett japanskt cafe, vi älskar san Diego!
Sedan blev det promenad i downtown och vid shoppingen (som dessutom också är så himla mysig)
Ikväll medans hela hostel förbereder sig för party igen, blir det istället sömn för mig och Maria. Upp tidigt i morgon och köra de 5 timmarna det ska ta till vegas. Men eftersom vår gps gör lite som hon (blondie är hennes namn) vill får vi se vart det leder. Får dessutom company av en engelsman som varit ute 9 mån och surfat i olika delar av världen så det ska nog bli en trevlig färd. Fuji var bästa surfstället talade han om, så nu vet jag vart jag ska härnäst :)
När vi kommer fram i morgon kväll ska vi förbereda på party i galna vegas och sedan VILA på söndag. Detta ska bli intressant må jag säga!
Godnatt så hörs vi om några dagar ;)


San Diego

Så fort jag och Maria körde in i san Diego kände vi direkt att detta var våran favorit stad i californien. Mysig strand och hamnstad med europeisk touch. Det är rent, lokala affärer och en skön stämning. Dessutom! Under vårat år i USA har vi aldrig sett så många good looking killar som under en dag i san Diego. Börjar redan planera på att komma tillbaka för att., kanske jobba på detta awesome hostel, ( som dessuto har en intressant historia som bordell och är listad som den 5:e mest hunted hostel i världen. Spökar dock inte i vårt rum, men rummet ovanför) vara här för några veckor för att surfa och chilla.. Åh jag älskar stränderna och strand livsstilen dom har här på väst kusten.
Jag och Maria chillar vidare på uteserveringar i solen och i mysiga seaport village. I morgon blir det wale watching och på lördag morgon beger vi oss på flera timmars road trip till vegas för party och gran canyon! Sitter på planet hem till Sverige om en vecka! Jag är redo!
Hejsvejs!


Vilodag från semestern.

Eftersom jag och Maria har varit i farten 11 dagar bestämde vi oss för en vilodag. Lång sovmorgon till 10 efterföljt av frukost och tv. Vårat enda mission idag var att finna mig ballerina skor för party i vegas och bio på eftermiddagen.
Var in på min favorit, payless skobutik där jag bara kan gå fram till st nr 5 och hitta platta skor för 16 dollar och ett par blåa pumps för 19 dollar. Score!!
In på Burger King för en maffig wopper där jag och Maria pratar högt och obrytt om privata samtalsämnen på svenska. Så skönt att man kan prata om vad som helst när man vill :)
Bion låg såklart bredvid ett stort shopping mall så vi hade lite tid att fördriva i affärerna. Himlen uppenbarade sig för mig när jag hittade mina två absoluta favorit affärer bredvid varandra och som dessutom båda var outlets. Greta älskar Abercrombie & Fitch och hollister!
Ooops, resepengar som inte lagts in i budgeten för detta ändamål försvann plötsligt. Dock är jag positivt överraskad för utan shoppingen idag så har jag bara gjort av med en tredje del av min resebudget på mer än halva resan. Resebudgeten låg på 1000 dollar utan att inkludera hyrbilen som jag fick för 450 euro på två veckor. Det mesta går på mat och bränsle.
I morgon bär det av till san Diego där vi kommer hålla till i tre dagar på ett hostel. Och vi har inte planerat att besöka varken san Diego zoo eller sea world. Hoppas på surfning för mig!
Natti!


Kärleks hälsning

Fick ett underbart kort från Claudia <3


Newport och Laguna beach

Känns som om jag och Maria redan sett en hel del stränder, pirer och vatten, så jag hade inte stora förväntningar när vi körde ner till newport beach idag.
Men hörrni, newport beach var den mysigaste och vackraste stranden jag varit på (bortsett från Hawaii såklart) ååh, helt underbart. Kan nästan tänka mig hur mer underbart det måste vara på sommaren med alla människor ute. Små fik och surf butiker. Små strandhus kantade sanden och det var halvöar överallt där folk hade både sandstrand när dom klev ut på bakgården och en saftig båt parkerad några meter ifrån huset. Wow! Bostad områdena hade stora portar och ven som helst får inte komma in. Massor av vackra hus med stora fönster på bergssidorna.
Värre var det dock i Laguna beach. Större hus och nästan omöjligt att komma ner till stranden eftersom vägen dit gick igenom bostadsområden med stora grindar och tullar för att komma in. Grymt vackert! Får kanske bo där.,.. Någon gång :)
Sedan hade vi halva dagen kvar och bestämde oss för att få shoppa lite. Jag var såklart in på hollister och fynda som vanligt, känns som om det är det enda min garderob består av just nu. Älskar det!
I morgon är våran sista dag i L.A och Maria och jag har bestämt oss för sovmorgon och lugn innan vi beger oss till san Diego på onsdag. Hoppas på surfning där!!
Det är så gryyymt mycket bilar här! Jag vet att jag påpekar det hela tiden men det chockar mig fortfarande. På ett ögonblick på highway ser man lätt hundratals bilar på samma gång. 6 filer packade med bilar och vi lyckas alltid hamna i bilkö. Eller rättare sagt, L.A är en enda stor bilkö. Du klarar dig inte utan bil här, men att ta bilen gör dig frustrerad varje gång. Skulle aldrig kunna leva i detta bilsamhälle, plus att förare här alltid kör alldeles för fort och är dåliga på att använda blinkers. Dock är dom snällare här än på öst kusten där alla tutar på dig för minsta lilla, tränger sig och är mer ohövliga. Något jag gillar här jämfört med Sverige är att förare och trafikanter "pratar" mer med varandra i handrörelser. Det som är positivt efter denna resa är att jag nu inte kommer ha rädsla att köra någon annan stans. jag kan köra på 6 filer med bilar som byter filer varje sekund för på och avfarter. Bilköer och själv byta filer till höger och vänster för att efter varje km hålla sig på rätt highway.
Nu filmmys med Maria!


Los Angeles

Jag har hört att los angeles ska vara jobbigt att köra i,. Och nu fattar jag! Jag och los angeles är done! I går gjorde vi turist grejerna. Hollywood skylten, walk om fame och Rodeo drive där alla dyra butiker ligger. Även om vi bara gjorde 3 grejer tog det hela dagen att genomföra dem och timmar att köra runt i L.A,. Mycket trafik och köer överallt. Lyckats hålla oss utan skrapor eller krockar än så länge. Mötte ett par tjejer i S.F som skulle köra ner till L.A och köra första fången i USA. Och hej och hå. Det hade jag INTE velat göra. Plus att våran gps inte riktigt har koll ibland och att man måste byta filer och och motorvägar fort. Men vi tar det lugnt och skrattar när vi kör fel,. Sen räknar bara navigatorn ut en ny väg för oss. L.A såsom S.F är städer jag är glad att ha besökt men det kommer inte vara platser jag l känner att jag måste tillbaka till. Dom är charmiga på sitt sätt och jag gillar S.F mer än L.A. Walk of fame var roligt på ett sätt men gatan den låg på var riktigt trashig och smutsig, med drog affärer, tattoo och snuskiga underklädes butiker. Såg till att se stjärnor som mickey mouse, Elvis, Greta Garbo, Ingrid Bergman, walt Disney, Johnny Depp och Michael Jackson. Idag tog bi bilderna längst L.A s kust. Malibu, santa Monica och redando beach (där mitt O.C fan Maria fick äta på "O.C" fiket) jättefina stränder och skön kultur på dem. Människor som springer, åker inlines, fiskar och njuter av solen. Träffade även Sara Lindgren, som jag gått gymnasiet med och bott tillsammans med. Hon pluggar just nu i santa Monica och vi såg till att träffas och prata en hel del. :) Ännu en dag av mycket bilkörande och jag hoppas vi inte behöver åka in till Hollywood igen. Blir galen!! Nu är vi äntligen hemma och ska vila upp oss för att göra svensk Tacos till middag för randi och Amanda :) Godkväll

Alcatraz

Alcatraz är något jag hört talas om väldigt få gånger och visste faktiskt inte att det låg i san Franciscos så vi styrde kosan dit. Jag var egentligen inte så intresserad men ön har varit historisk på många vis (inte bara otäcka fångar) för sf. Det blev faktiskt den bästa dagen hittills i sf eftersom det var himla intressant och kusligt. Det bästa var audio turen med hörlurar som berättade historier om det olika platser på ön som man gick till. Ljudet av skrämmande musik, fångars skrik och berättelser gjorde verkligen som att man nästan flyttades tillbaka i tiden under 60 talet. Ön har deussutom en riktigt bra vy över san Franciscos och golden gate bridge. (vilket var den enda bra utsikten vi fick av bron eftersom den låg i total dimma nästa dag när vi körde över den)
Till våran suprise träffar vi på therese på ön (en av mina Vänner som bor längre bort i nj och är den enda norrlänningen jag känner, Östersund) så vi spenderar hela dagen tillsammans med en massa prat, kaffe och promenad genom ett kulligt sf. Senare möter vi upp med australiensare som hon mött på sin buss trip genom cali och en by vän som just anlänt som au pair. En riktigt bra dag och avslut i sf!


Special effects With Greta

Kul


Universal studios Hollywood

Jag och maria valde mellan Disney land eller universal studios. Vi kännde att Disney kan bli för mycket barn så idag besökte vi universal studios i Hollywood. Vi åkte på studio tour vilket jag tyckte var det mest intressanta. Fick se en hel del häftiga film scener och se hur de gör alla coola effekter. Tyvärr filmade dem desperate housewifes så vi kunde inte se något utav det. Dom hade några berg och dal banor men inga jättebra. The Simpsons ride var också bland de bästa i parken. En visuell berg och dal bana som var mer läskig än man kan tro eftersom du sitter i en vagn i ett rum som rör sig till hur berg och dal banan går på filmen, eller rättare sagt, flyger och kraschar i en Simpson värld. Vi fick även en tripp till en jätte Maggies (babyn hade fått för mycket radio aktiv strålning i sig) mun i tron att hon sög på sin napp vilket fick det att brista för mig och jag skratta så jag grät. :)
vi var också på special effects där de visade lite av hur dom gör effekter i filmer och hur man för ögat att se något annat än vad som egentligen händer på filmduken. De ville ha frivilliga skådespelare för deras uppvisning och när de frågade efter en tjej som kan skrika, räckte jag energiskt upp handen. Okej, det var det enda jag kunde ta eftersom familj och lång kille var de andra alternativen som fanns utöver mitt val. Jag fick faktskt medverka i två scener. En king kong scen där jag få stå på en pall (vidualisera balkong) och ha på mig en tunn halsduk så denna och mitt hår kunde blåsa i vinden av en fläkt. Sedan blir jag ombedd att skrika, scenen är över och publiken klappade händerna. Vad hände frågade jag maria när jag kom tillbaka till min plats i publiken. Eftersom det var data effekter kände jag inte när king kong grepade tag om mig med sin jättehand.
sedan var det en till skrik scen där jag blev av med min hand. Blodet rann och jag skrek av smärta. Tur att det var en riktigt bra fejk kniv (se bilderna nedanför)
Jag trodde faktiskt parken skulle vara större och ha mer att se. Vi var där hela dagen och kände att det räckte gott och väl. På vägen hem (trötta) kör vi high way i rusnings trafik vilket betyder att vi färdas två km på en halvtimme. Jippi..
Vi kom hem iaf. Bestämde oss för att stanna hos min värdmammas syster i nästan en vecka och göra dags tripper ut till stränderna längst calis kust. Hon är så himla söt altså. Bland de mest gulligaste människor jag träffat.
I morgon åker vi in till los angeles city för att göra det turistiga. Natti!!


I love Santa Barbara!

Så vi lämnade vackra santa Cruz bakom oss och tog in på high way 1 söderut. Detta är bland de vackraste vägar jag kört och det är troligt mäktigt att få följa ringlande smala vägar i kanten av världens ände. The pacific ocean på högra sidan med vatten massor som slår emot klippfornationer och mäktiga berg på vänster sida. Wow! Maria och Greta: love life! Det tog hela dagen att köra och Maria gav inte upp ratten. Stackarn var alldeles slut när vi väl var framme i Santa Barbara oc vår navigator var te riktigt uppdaterad och körde oss runt runt i fel direktioner och när vi skulle köra 3 km på Calle road fastän en stor vägarbetar traktor stod i vägen vilket betydde att vi kört runt runt i fel direktioner i onödan. Maria: hate life! Och så tog jag över ratten. :) Vi anlände till våran andra couchsurfing vid 7 tiden på kvällen och var väldigt trötta. De boende studenterna i huset tog emot oss väldigt välkomnande och vi såg på film, pratade och hade ett glas vin. Så kul att sitta och snacka med amerikaner i ens egen ålder. Riktigt trevliga människor och mellany had en hel del tips för oss i vegas. Douglas, en av studenterna försökte få ut oss på "Lill lördag" på någon pub men jag och Maria önskade att få stanna hemma och vila. Så vi fortsätter vårt filmtittande tills deyton, som jag kom i takt med på couchsurfing hemsidan kom hem från jobbet och anslöt till oss. Salsa kom upp på tal, och han berättade om en Salsa klub i området som har öppet onsdags kvällar. = Greta får extra energi och vill gå ut! Killarna är också med på noterna och det tar inte länge förrän vi får Maria med oss. Egentligen är det bara deyton som dansar men jag fick snurra några varv och eftersom varken Maria eller Douglas var intresserade gick vi vidare på santa Barbaras gator. Nästa stopp var en pub sm spelade live reggie musik så vi satte oss ner för natt snacka och ha tequila och Margareta. Klubben stängde tyvärr vid kl 2, men killarna hade en annan bra ide. Så vi åkte ut till ett hotell, smög oss in och hoppade i hotellets varm pool. Underbart! För även om cali kan vara varmt är december bland de kallaste månaderna och väldigt kyligt på natten. Krångla på sig skinny jeansen och åka hem för att sova ut på soffan (för mig och Maria iaf) 1 dec skiner solen och vi kan åka ut i bara linnet för att upptäcka vackra santa Barbara. Dayton och Douglas var båda lediga så de erbjöd sig snällt att visa oss staden. Dom har en gammal Ford med sufflett så vi tog ner taket och cruisade in till staden. Jag älskar santa Barbara, skulle inte tvivla på att flytta hit för en termin eller två och plugga i denna unga, varma universitets stad. Studenter som spelar volleyboll på stranden, Eller tar cykeln (många cyklar här jämfört med övriga USA) till ett mysigt café. Deyton arbetar faktiskt på en dansk restaurang så dit bjöd han med oss för brunch, som för min del var en riktig härlig gravad lax macka. Mums! Sedan tog vi oss ner till piren för att njuta av utsikten och äta glass i solen. Tyvärr kunde vi inte stanna längre i denna vackra stad, utan Maria och jag sa hejdå till två roliga dagar till dessa underbara människor som gett sitt hem för oss en natt, bjudit på mat och visat oss runt. Dags för high way igen med los angeles i gps:n. Det går jättebra att köra och jag och Maria har så roligt! men det är så grymt mycket bilar överallt så jag blir alltid lika överraskad. Lite trixit med många high way byten och exits, men med hjälp av både gps och Maria lyckas jag parkera utanför min värdmammas syster randis hus. Och randi, vilken utderbar och varm människa. Träffade henne och hennes barn i somras när de hälsade på och hon och hennes dotter som är hemma är så pratglada, intresserade, trevliga och roliga. Här ska vi stanna i några dagar :) i morgon blir det universal studios och nu är det dags att gå i säng. Trött tjej. Som Maria skulle säga. Natt!

Santa Cruz

Hade just skrivit ett grymt bra inlägg om Alcatraz vart vi var igår men såklart att all min text plötsligt borta efter fönster byte,. Så det blir att skriva en annan dag. Ni kan dock hitta Marias blogg på mina länkar nere till höger i det oranga fältet där hon har skrivit om våra dagar. Sååå,. För att göra min historia kort idag (är grymt trött och ska sova nu) Vi hämtade upp våran hyrbil i morse och begav oss ut till miur Woods vilket är ett område med red Woods, stora höööööga träd. Vi kör över golden gate bron, som tyvärr ligger i dimma men vi kan iaf se den klarröda färgen när vi kör över. Tyvärr så har inte dimman lagt sig när vi åker tillbaka så vi ser bara toppen på bron. Men men, man kan inte bli lyckad att få till alla snygga bilder man vill aha ;) Begav oss sedan ner mot Santa Cruz på high way med vackra böljande landskap och krokiga vägar. Lite så som jag tänkt mig cali faktiskt. Haha. Körningen går jättebra och jag är inte alls så nervös som jag har varit tidigare i USA. Just nu sitter vi i köket tillhörande en liten stuga, eller lite mer bungalow. Vi är på våras första av tre stopp av coughsurfing (sover på människors soffa, säng, luftmadrass eller vad som helst dem erbjuder en att få en natts sömn på. Jättebra sätt att få sova gratis och träff en hel del trevligt folk, och ja, jag har sett till att det är säkert) Så ikväll är vi hos artem, och han har varit jättesnäll med att visa oss runt i stan och kört oss upp vid universitet med en fantastisk utsikt över staden. Vi har tagit en kopp kaffe och gått längst piren och boardwalk. Pratat om en massa, tittat på stora sälar när dom snoozat vid bryggan och sett Santa Cruz i vinter dvala. Verkar vara en jättemysig stad, och inte minst på sommaren. Artem bor vid stranden så i morgon planerar vi frukost vid sanden och förhoppningsvis får vi se lite surfning bland vågorna. Sedan bär det av till Santa Barbara och köra längst high way 1 vid kusten där det ska vara en fantastisk vy över stranden och havet. Nu sova på soffan med Maria så vi är utvilade för en lång körning i morgon. 365 dagar i USA idag!! Godnatt!

Om

Min profilbild

Greta

RSS 2.0