Embarassed!
Huvvaligen!
Jag blir bara nervösare och räddare för varge dag som går, och börjar nu inse att jag faktiskt ska läman allt som känns hemma för mig och landa i en helt ny värld i ett HELT år ?!
Ska ha i bakhuvudet under min vistelse att människor i denna värld har gått igenom värre grejjer än att leva ett år i NY. Ironiskt, jag vet. Det gör att jag håller humöret uppe!
Jag måste också kämpa någon gång i mitt liv, som faktiskt har varit väldigt kämpningslöst.
Inser också hur kort tid jag har kvar i Sverige.
helg v.44 Kukkola
helg v.45 Stockholm helg och ambassad (för att få visum)
helg v.46 Ruka (finskt skidcenter)
helg v.47 Ska hinna till Kukkola i veckan och helgen blir Luleå och packa.
Planerade att prata på skype med värdfamiljen idag.
Hade köppt nytt headset och var redo!
Camen på. det blinkade till och jag ser två toddlers. jättesöta och glada. vinkade ivrigt till mig. haha :D
Ser också värdmamman med ett stort leende och deras nuvarande Au pair.
Jätteroligt!
Inser dock att jag inte hör dem, vilket blir frustrerande!
ringer till christoffer och jag ser deras miner när jag börjar prata i telefon,.
bra inledning på en arbetsintervju,.
Jag skickar dock ett förklarande meddelande.
Jag får inte igång ljudet och vi bestämmer efter många vinkningar och skratt att vi får fortsätta en annan dag.
typisk!!
Jag stänger av och inleder min felundersökning.
Jaha, jag har en volymkontroll på på headset sladden.
Oj, den var off..
Nu ska jag prata med Jennifer, en tjej som ska till New Jersey i Dec. ska bli jättekul att få prata om allt praktiskt och alla känslor man har!
Det blir nog ett mer lyckat samtal :)
kram!
Arrival date!
HÄRLIGT HÖRRNI!
och jäkligt läskigt pirrigt spännande kaos i kroppen faktiskt.
haha!
Den 29 November åker jag från Sverige till Au Pair skolan i NY.
Vilken fantastisk start! Att få träffa andra pirriga glada förväntansfulla ungdomar
från hela världen i 4 dagar och få lära känna härliga människor mitt i NY. inte illa!
Är borta ett ÅR! en vecka går ju fort,. men ett år känns ändå länge.
Kommer säkert få värsta hemlängtan in på fjärde månaden, men jag ska försöka hålla mig stadig.
Folk i den här världen har gått igenom värre saker än att leva i NY i ett år. va ? :)
Undrar om familjen har källsortering,. ?
haha. tyspisk min fråga. jag får väll börja isåfall!
Har redan gråtit en skvätt, för nu är det allvar. kanske bäst att gråta lite varge dag
så jag slipper göra det hela sista veckan innan avfärd?
sprida ut det lite :)
Kommer ju inte kunna se några kärleksfilmer :O
Och så ska man gå på gatorna i New York i juletider utan att sakna förbaskat mycket?
Jag är ju iaf inte den enda. skönt att det finns massor av andra Au Pairer i samma situationer.
Nej. nu har det här inlägget blivit lite långt för mitt eget bästa.
Sova nu i skitsängen och drömma om den nya som kommer i veckan :)
Förlåt föräldrar att jag kanske svär mer än nödvändigt ibland.
Kommer snart och hälsar på er!
Kram
Let's GO!
Inbrott i trapphuset dagen innan mitt Adventure börjar!
Morgon allesammans!
Christoffer besöker Kiruna i helgen så jag har njutit av att sova på 120 bredd och sovmorgon på min lediga söndag!
Han ringde dock i morse och berättade att det har varit två killar (skulle inte förvåna mig om det var drogare från Örnäset) som krossat rutan intill porten för att ta sig in och skrika och springa i trapphuset.
Jag har faktiskt i slumrande hört vad jag trodde var en ovanligt hög festnedgång och sedan sovit gott :)
Ska kila ner och kolla läget och se så att inte bilen är demolerad också,. har inte sagt till krille att det kan finnas ett sånt alternativ för då skulle han skicka ner mig på en gång för att kolla. och jag känner mig lite morgonlat just nu. haha. förlåt :)
Tänker ta en promenad idag och sedan baka en mumsig cheesecake!
I morgon kan man säga att mitt adventure börjar. Familjen ska ringa till företaget och godkänna mig för att få mig till New Jersey den 3 e dec och jag ska ringa och kolla vad jag ska göra härnäst.
* Måste flyga ner till stockholm och besöka ambassaden för att få godkännande.
* Ska boka en hälsokontroll
* fixa nytt pass
* Utländskt körkort (om jag nu kommer våga köra i NY)
* Och en hel del annat pappersarbete..
Härligt!!
Har även fått kontakt med en tjej via fb som ska till New Jersey i januari.
Känns skönt att ha någon att prata med allt om.
Har egenligen väldigt mycket att skriva om! men jag kan ju inte sitta här hela dagarna och göra det ;)
Är riktigt glad och känner mig ganska beredd på att släppa taget nu ;)
Och som min värdmamma avslutar i mejlen:
Talk to you soon!
XO
ojojoj. vad ska man säga? wow!
wow. ja, vad ska man säga?
Pratade med min matchning#2 igår och vi pratade i en och en halvtimme.
Dom lät så omtänksama, öppna och varma, så jag tänkte: "Det här måste vara en av de bästa familjerna! Jag vill väldigt gärna bo med dom. hoppas dom väljer mig"
Och idag skrev hon ett mejl till mig:
Vi är så glada att vi har träffat dig och ser fram emot att mötas personligen.
På måndag kommer vi kontakta culturalcare huvudkontorer och göra pappersarbetet så vi kan ta emot dig i december den 3:e.
Jag bara gapade, jag blev såklart så jäkla glad och sen kom ett litet JAAA! och TJOHOO!
Men sen så kom tankarna,.
shit, jag ska ta hand om barn ett år. tänk om jag blir less?
Tänk om familjen bara spelar trevliga och sen kommer vara hemska när jag kommer fram?
Kommer jag klara mig ifrån Christoffer ett år?
Sen tänker jag ändå.
Nä nu jävlar, ska jag bo kvar i Luleå och jobba på coop ett år till?
Fasen heller. Jag vill någonting nu, jag vill ut, jag vill lära mig en massa nya saker och förundras, för det är det jag gillar bäst.
Sitter nu fortfarande lite chockad, för jag kommer åka om 4 veckor,.
Dags att bita i den läskiga shuchibiten med gravad lax, gå till Madelen, se idol och sen börja planera..
jippiiieee!
One step for Greta
Jag har aldrig funderat på att ta ett steg och fixera mig vid att flera dagar i veckan skriva om mitt liv offentligt.
Dels för att jag inte har intresset att ta av min tid och dels för att det inte lär finnas så mycket intresse för att ta tid och läsa mitt liv.
Som just nu består av jobb, middag, chilla, umgås :)
Men jag har också tagit ett modigt steg att söka jobbet som au pair i USA
vilket lär bli SÅ spännande och värt att skriva om.
Det känns som att det kommer finnas dagar då jag verkligen måste skriva av mig alla nya intryck
och allt som händer.
Det som också känns väldigt viktigt är att min familj, mamma och pappa och alla släkt ska få läsa lite om vad som händer och känna sig säkra på hur jag mår.
Och mina vänner ska få reda på alla roliga ting som finns att upptäcka!
Jag börjar så här, jag är inte så van att skriva, än.
Vill att mitt adventure ska börja nu!
