ojojoj. vad ska man säga? wow!
Shit!
wow. ja, vad ska man säga?
Pratade med min matchning#2 igår och vi pratade i en och en halvtimme.
Dom lät så omtänksama, öppna och varma, så jag tänkte: "Det här måste vara en av de bästa familjerna! Jag vill väldigt gärna bo med dom. hoppas dom väljer mig"
Och idag skrev hon ett mejl till mig:
Vi är så glada att vi har träffat dig och ser fram emot att mötas personligen.
På måndag kommer vi kontakta culturalcare huvudkontorer och göra pappersarbetet så vi kan ta emot dig i december den 3:e.
Jag bara gapade, jag blev såklart så jäkla glad och sen kom ett litet JAAA! och TJOHOO!
Men sen så kom tankarna,.
shit, jag ska ta hand om barn ett år. tänk om jag blir less?
Tänk om familjen bara spelar trevliga och sen kommer vara hemska när jag kommer fram?
Kommer jag klara mig ifrån Christoffer ett år?
Sen tänker jag ändå.
Nä nu jävlar, ska jag bo kvar i Luleå och jobba på coop ett år till?
Fasen heller. Jag vill någonting nu, jag vill ut, jag vill lära mig en massa nya saker och förundras, för det är det jag gillar bäst.
Sitter nu fortfarande lite chockad, för jag kommer åka om 4 veckor,.
Dags att bita i den läskiga shuchibiten med gravad lax, gå till Madelen, se idol och sen börja planera..
jippiiieee!
wow. ja, vad ska man säga?
Pratade med min matchning#2 igår och vi pratade i en och en halvtimme.
Dom lät så omtänksama, öppna och varma, så jag tänkte: "Det här måste vara en av de bästa familjerna! Jag vill väldigt gärna bo med dom. hoppas dom väljer mig"
Och idag skrev hon ett mejl till mig:
Vi är så glada att vi har träffat dig och ser fram emot att mötas personligen.
På måndag kommer vi kontakta culturalcare huvudkontorer och göra pappersarbetet så vi kan ta emot dig i december den 3:e.
Jag bara gapade, jag blev såklart så jäkla glad och sen kom ett litet JAAA! och TJOHOO!
Men sen så kom tankarna,.
shit, jag ska ta hand om barn ett år. tänk om jag blir less?
Tänk om familjen bara spelar trevliga och sen kommer vara hemska när jag kommer fram?
Kommer jag klara mig ifrån Christoffer ett år?
Sen tänker jag ändå.
Nä nu jävlar, ska jag bo kvar i Luleå och jobba på coop ett år till?
Fasen heller. Jag vill någonting nu, jag vill ut, jag vill lära mig en massa nya saker och förundras, för det är det jag gillar bäst.
Sitter nu fortfarande lite chockad, för jag kommer åka om 4 veckor,.
Dags att bita i den läskiga shuchibiten med gravad lax, gå till Madelen, se idol och sen börja planera..
jippiiieee!
Kommentarer
Trackback