gretasadventure

För en gångs skull kan jag ta del av sky citys wifi! Hurra! Så det är här jag kommer sitta de nästa två timmarna, och ja, flygresan gick bra för dem som undrar,. Jag har fått intala mig själv att ända sedan jag satte mig på planet i newark att jag faktiskt ska stiga i land i Sverige snart. Fick titta en stund på flight map:en på skärmen i stolsryggen framför mig och inse att,. Ja, linjen för våran färd är dragen över Atlanten och slutar i ett land som plötsligt kändes lite främmande för mig, men jag fick till ett oväntat skratt när jag såg Coop kortet i en medpassagerares plånbok och jag tänkte, allt kommer kännas tråkigt hemma för mig inom bara några dagar. Jag släppte några tårar när hjulen släppte amerikansk mark och jag såg the empire, som har betydd hemma för mig under ett år stå stadigt kvar medans jag likt en stjärna blev mindre och mindre i horisonten. Bilden av Claudia med Rebecca och Tyler som vinkar hejdå till mig på gräsmattan utanför huset spelas om och om i mitt minnescentrum och jag försöker tränga bort det. Att gråta som en galning känns inte så stabilt när man har så mycket att vara glad för efter året spm gått och när man har så mycket att se fram emot i Sverige. Min värdmamma körde mig och Carolina (som kom samma dag som jag och hade ett flyg till Tyskland samma tid) Jag sa hejdå till min värdpappa i går och jag släppte många tårar och bet mig i läppen, precis som det blev när jag kramade om min värdmamma vid flygplatsen. Usch. De är så underbara människor som jag kommer sakna otroligt mycket. Jag och Carolina delade lite middag tillsammans och jag gjorde av med mina sista dollar på body shop. Vi sa hejdå till varandra efter ett år och jag begav mig till den blonda linjen med svenskar som väntade vid min gate. Det är första gången på ett år som jag sett så många svenskar på samma plats ( och det är omöjligt att ta fel på svenskar i denna värld) och plötsligt kännde jag mig så osäker på mig själv och såg lite obekvämt klumpig ut när jag satte mig för att vänta på att gå in i planet. Varför? Det hade jag i get svar på, men tänkte för mig själv. Fuck this! Hade detta varit amerikaner hade jag inte brytt mig ett skit. Och vips så blev Greta en bättre version svensk än när hon flög till USA för ett år sen. Och nu har jag kommit på mig själv med att tänka högt och vara mer oförsiktigt med hur jag för mig, ser ut eller uppför mig bland folk. Och det är så skönt att bara ha det klart för sig - "I don't care f you hate me or not" Nu vill jag såklart att folk ska gilla mig, men det får finnas en gräns på hur mycket jag ska anpassa mig för det och jag har fått mer skin på näsan. Men som jag sagt tidigare, jag har blivit mer social och pratig så det är inte bara en bitch som växt fram ur mig. Haha. Är dock lite nervös över att träffa mina vänner igen. Inte för att jag förändrats väsentligt men jag vet att jag växt och utvecklat (i min mening) bättre sidor hos mig själv och ibland vet jag att det kan vara jobbigt om en vän utvecklas mycket utan att man fått vara med. Såklart är det blandade känslor just nu och de sista veckorna har känns som en bubbla mellan ledsamhet och förväntan. Jag är så himla glad för året som gått så jag vill inte riktigt vara ledsen och eftersom Tyler nyligen har blivit ett proffs på iPad kommer det inte dröja länge innan sötungarna ringer upp mig på Skype. Snart sitter jag på planet mot Luleå och kan inte vänta tills jag ser ett vitt kallt Luleå från min fönsterplsts. Jag får ta några djupa andetag och inse, jag är hemma.