Central Park
I lördags kände jag mig fortfarande krasslig men det kunde jag lika gärna vara, för jag skulle ändå till New York City!!
Jag, Claudia och en annan svensk au pair (anna) bestämde oss för att gå till Central Park och göra det alla vill göra!
Åka skridskor, lite New York romantiskt tänkte vi. Dock utan snö, med massor av turister, kallt väder, lång väntetid 30 dollar (200 kr) för några minuter på skridskor. Kamera fick man inte ha på isen heller.
Värt det? Nej.
Vi strosade runt i parken istället. Det är grönt på marken, de höga ekarna har kala grenar. Luktar lite hästskit av alla "romantiska" hästturer, Glad "Dinsey land" musik kommer från skridskobanan. Den berömda karusellen i parken såg inte så härlig ut som på filmerna, och inte i höstvädret. Ja, det var lite tråkigt väder men det är glädje i luften. Och det är mysigt!
Längtar tills det blir vår och få mysa i parken! Läste föresten att det fanns trådlöst Internet att koppla upp sig på!
Apropå glädje, det är säkert alla turister, men det är så mycket folk som är glada, jag kommer på mig själv att vara glad när jag strosar runt och trängs med alla andra.
Fick uppleva min första "ta sig igenom befolkad gata" igår. Nu är det som mest turister i NYC och alla ska stanna och ta kort (plus en själv) och det orsaker enorma trafikstockningar på gatorna, särskilt vid Rockefeller Center. Vi skulle ta oss från en gata till en annan genom att gå på trottoaren och det var som att stå still med okända människor tätt intill dig, så tätt att du knappt fick med dig shoppingbagarna för att dom fastnat bakom människan som stod bakom dig! haha! Som en sill i en sill burk! du kunde i princip röra dig framåt genom att sätta den ena foten 10 cm före den andra. Det var en 15-20 min upplevelse för att komma till nästa gata!
Det roliga var att hur mycket du än ville komma därifrån så gick det inte. Jag har aldrig känt den känslan tidigare. Och det var lite läskigt, för den enda vägen som fanns var upp, och det skulle inte komma någon helikopter för att hämta mig. Men jag var ändå glad, skrattade lite ju trängre det blev, ju långsammare det gick. För det är ironiskt hur en gata kan stockas upp totalt.
Att gå på gatorna i NYC är inte så stressat som en del tror. Visst du får vara rapp i stegen för att komma över gatorna, sick sacka mellan bilarna och människorna men jag har inte upplevt det stressigt. Kanske är jag på fel tid, och bara har varit på "turisttider" och inte på morgnarna.
Egentligen finns det så mycket lampor och reklamer och blinkande ord ovanför huvudet, men jag orkar inte titta på det någon längre stund. Ibland stannar jag till, höjer på huvudet och tänker, "ja, jag går faktiskt mitt i NYC" coolt!
Dagen slutade iaf med att vi gick på Bio i NYC. Det som är bra är att det är så impulsivt. Du går in, köper en biljett i en obemannad apparat och sätter dig vart du vill i salongen! Stolarna var nästan för sköna, skärmen var stor, ljudet var högt. Det kändes inte så konstigt att se film utan text jag förstod allt iaf. Man blir så handikappad hemma, så hjärnan vill inte förstå bara för att det finns text under, plus att du missar ansiktsuttryck och detaljer när du läser den där texten istället för att titta på filmen. Vi såg The Tourist med Angelina Jolie och Johnny Depp. Den var bra! Får se när den kommer upp på biografen hemma i Sverige.
Det var så kul när jag såg "I met your mother" på tv. Det är ju inspelat i NYC (som så många andra tv serier och filmer) och dom pratar såklart om NY. Och plötsligt förstod jag skämt, och vad som egentligen sas, vilket tidigare bara var nonsens i mina öron men egentligen var namn på trafiktunnlar, platser och ställen.
På ett sätt känns det här stället så hemma även fast jag inte vet vilket håll som är norrut, eller hur jag hittar ut ur våran stad. Jag kan inte navigera mig i NYC än, fast jag vet hur jag ska göra, och jag kommer till nya gator hela tiden. Kan språk vara en faktor? Att jag förstår vad människor omkring mig pratar om? Skulle jag vara i Frankrike skulle jag känna mig utanför pågrund av språket.
Familjen jag bor med är toppen! Än så länge är allt toppen!
Toppen på toppen är att jag bakade lussebullar idag!
Värdfamiljen tyckte om dom verkade det som och Claudia hade lämnat en julmust från IKEA hon inte tyckte om i kylskåpet! MUMS!
Det kommer kännas som att jag inte firar jul i år eftersom min värdfamilj är judar och dom kommer inte ens fira deras högtid för att barnen är så små och för att det inte är så mycket att fira heller,.
Var till min "mentor" inom Cultural Care ikväll med områdets au pairer, och hon hade det SÅ mysigt hemma!
Juleljus, julmusik, dekorationer, tomtar som rörde sig, tömtekuddar, julgran,. det var som julafton!
Hoppas jag kan fira jul med några au pairer istället för att sitta med värdfamiljen på julafton och inte känna eller göra något speciellt.
okej, nu ska jag sluta. haha KRAM
Mina nya boots!
Nybakade lussebullar!
Ha inte glasögon på Time Squere!
Central Park skridskobana
Central Park karusell
Kommentarer
Trackback