gretasadventure

Det är så fruktansvärt mycket jag vill skriva om. Boston, Miami, alla kvällar i Glen Ridge på sistone.
Men jag hinner inte, och jag inser också att jag sällan får en lång lugn stund för mig själv. Så jag kan bara längta tills att gå hemma i de tråkiga norbottniska skogarna. Få låta tankarna vandra som dom vill.
Det är ganska lätt att tappa bort sig själv lite när man alltid är i farten och inte hinner få med intrycken och hur man ställer sig till olika ting. Jag är ju samma människa som när jag åkte, men det är lätt att glömma bort vad som är viktigt för en och vilka pelare man vill bygga sitt liv kring. Jag inser också hur lycklig jag är som kunnat ta detta år och helt totalt göra vad man känner för. Resa hit, resa dit. Träffa vänner/nytt folk nu eller sen. Inte bry sig om omvärlden (har inte en susning om vad som händer någonstans) eller bry sig om att handla toapapper eller städa sitt rum.
Det är som att ta ett år ledigt, för när jag kommer tillbaka till Sverige, norrbotten kommer det känna som att tiden stått stilla där och jag kommer komma tillbaka där jag slutade.
Och därför känns Hawaii så underligt konstigt. Hawaii liksom, det är inte många som reser dit för det är mitt i ingenstans och tillochmed från usa:s westcost tar det 6 timmar att flyga dit. 12 timmars tidsskillnad från sverige, på andra sidan jorden helt enklelt. Ibland undrar man ju vad folk i omvärlden gör när man går och lägger sig,. för dig betyder det att jag just stiger upp till solen på Honolulu.





En av mina bästa vänner i Glen Ridge, Cyndi, åker hem till mexico i morgon. Hon är också en av mina bästa vänner i mitt liv. Vi kom samma dag och vi har gjort och gått igenom så mycket. Tårar, galenskaper, mycket mycket skratt och tillochmed blivit rånade på Miami Beach tillsammans. Det är så svårt att säga hejdå och tårarna bränner så fort jag tänker på det. För det är inte sverige, eller europa hon bor i. Det är Mexico.
Men det handlar bara inte om att jag inte kommer se henne på ett tag. Det handlar också om att ta farväl av tiden vi haft här tillsammans och veta att dessa omständigheter ALDRIG kommer tillbaka. Därför blir det också svårt ju närmare slutet av mitt år jag kommer eftersom jag vill hålla kvar i allt som varit här samtidigt som veckorna bara rusar i väg tills du sitter på planet hem till Sverige som du så gärna vill till, men slits av att vara kvar för att året som varit har varit det bästa i ditt liv. Dagen du sitter på planet dör det underbara liv som du just levde för att skicka tillbaka dig till ditt andra älskade liv igen.
Well, jag kommer älta detta nog mycket när jag väl är inne på mina sista 5 veckor. nu är det ju bara 10 :)





Så anyway, vi var på CheeseCake Factory för avskeds middag och såklart stod bara Cheesecake på våran meny för kvällen. Ett kalorinummer på ca 1000 och en mastighet på mycket gör att du gärna delar din kaka. Jag och Julia la vantarna på en vit chocklad cheesecake med macadamia nötter och kolasås. SÅ GOTT, nära på att vi inte ens äter upp allt eftersom det är såååå mastig. haha.


Carolina, Cyndi och Julia


Jag, Hannah och Hannah

Och nu sitter jag och dödar tid mitt i natten och hinner äntligen lägga upp ett blogginlägg innan jag om 4 timmar ska bege mig mot Newark airport. Ska bege mig härifrån kl 4.30 på morgonen och jag vet inte om jag ska sova eller vara vaken eftersom flyget tar sisådär 12 timmar,.

Hawaii blir VÄLDIGT intressant och jag lovar er berätta allt om det!!
Önska mig en bra flight och jag önskar er en GOD MORGON!
puss och kram!