Snowday again!
Snöade mer igår. Verkar visst vara rekordmängd i januari. För mig gör det inte så mycket,.
Så jag tog en promenad till gymmet idag. Tar ca 30 min att gå. Hade varit skönare med bil, men jag är inte försäkrad för familjens bilar än. Hoppas jag blir det snart! De flesta amerikanare tänker inte ens tanken på att gå 30 min. Bilen tar dom till nästa gata. Men jag vill inte förlora mitt "promenad förstånd" genom att ta bilen överallt, även fast det är grymt skönt. Spec nu när det är vinter och jag hade sluppit blivit blöt om skorna och gena genom knähöga snömassor för att alla gångvägar inte är plogade än,. men jag klagar inte! Och eftersom det är snödag så är de flesta hemma från jobbet (För du vet, åker du till jobbet och hamnar i en olycka kan du ju stämma din arbetsgivare som inte gav dig ledigt) haha! Och eftersom Amerika är ett lite mer trevligare land än sverige (när det gäller att hälsa på människor du inte känner) så är det två snöskottande personer som säger "hello" och "goodmorning" med ett leende på min vä till gymmet. Och jag blir alltid lika förvånad,. :)
Och jag Älskar min Ipod Nano med touch screen jag fick av värdfamiljen i julklapp! Perfekt att lyssna på när jag tränar, liten smidig och den har stegräknare och jag ska nog köpa ett par Nike skor så jag kan ansluta dem till min träningsinfo! :) Och den är grön. Finfin!
Just nu efter träning dusch och vila hör jag värdmamman busa med barnen en trappa ner. Jag ska försöka ringa hem till min familj i Sverige på skype,. om dom svarar. Jag hoppas min lille lillebror Arvid är vaken för jag vill jättegärna prata med honom! Ska försöka ringa genom skype till hemtelefonen i min och Chirstogffers lägenhet och se om min älskling svarar.
Jag har ingen hemlängtan såpass att jag tänker "jag önskade jag var hemma".
Det enda jag saknar mycket är min pojkvän, men det är bara ngn gång i veckan när jag pratar med honom eller när jag känner mig nere som jag tänker och saknar mycket. Och så saknar jag Arvid ganska mycket också. Jag vill busa med honom, höra honom skratta och känna hans armar krama om mig.
Sen kan jag sakna att bara vara i Luleå stad. Allt är så nära och det tar inte hela dagen att hinna gå i 5 affärer för att shoppa. Eller att bara prata enkel svenska och slippa tänka på om jag säger rätt.
Efter två månader hade jag hoppats komma längre med mina språkkunskaper. Jämfört med när jag kom hit då jag knappt fick fram någonting för att jag inte var van att prata så fungerar det bättre nu såklart. Vissa dagar känner jag mig kung på att prata engelska, andra dagar blir det bara fel, och jag blir orolig för att dom tror att jag är oförskämd när jag inte får fram allting och inte pratar så mycket.
Det är alltid mycket lättare att prata engelska med de andra au pairerna eftersom dom inte har lika mycket förväntingar på en. Och när jag var med värdmamman och värdbarnen på Ranchen i julas och träffade andra äldre barn. Dom har inte alla fördommar än mot folk som inte kan prata deras språk ordentligt. :)
Nu när jag har varit här i två månader så har jag gått igenom allt nytt. plus att det är vinter så det börjar kännas lite tråkigare,. Jobbar under veckorna. slutar 7 på kvällen så är jag inte för trött blir det gym, eller hitta på ngt med en vän. På helgerna försöker vi hitta på ngt kul,. finns dock inte så mycket att upptäcka under helgerna när det är vinter än i Sverige. Blir ofta, middag/Fik, Bio, Bowling, shopping,. I helgen ska jag vara barnvakt igen så Det blir nog vin och ostkväll med några andra au pairer! :)
Just nu ser jag fram emot New Orleans om två veckor, Au Pair weekend course på Silverbay (för att ta högskolepoäng) i March och sen kommer Christoffer i April. Inte så länge kvar :)
Nu får jag avsluta för idag. Borde blogga oftare så det inte blir så lång text! Haha. Klagar alltid på det, jag vet. Men jag börjar utan tanke på någonting och slutar alltid med för mycket.
Hoppas ni har det bra i Sverige och inte har för kallt.
Kramar
Kommentarer
Trackback
