Ny energi!
Senaste två veckorna har jag varit sjuk. Denna hemska hetta blandad med luftkonditioneringen är ingen hitt.
ÄLSKA luftkonditioneringen dock. haha. Tar så mycket på min energi att vistas ute över huvudtaget. Vi var i NYC en helg och jag var SÅ LESS på fukten och värmen, plus att jag är less på New York City just nu också. För mycket folk, varit nästan överallt och går för mycket pengar. :)
De senaste helgerna har varit väldigt tråkiga förutom att vi varit till puben varge fredag så har vi sovit i parken, tagit långa sovmorgornar och gått runt och sökt saker att göra. haha. Även om det låter ganska underbart vilket det också varit att slöa så blir det lite väl rastlöst, spec med faktum att vi är 30 min från NYC och är döds utråkade! Hur händer det liksom?
Men nu är jag nästan helt frisk, det har regnat några dagar vilket har varit SÅ UNDERBART skönt. Ingen svett, inget kisande med ögonen, inget solskydd. Bara ta på sig ett par jeans för en gångs skull med sköna sneakers. Gud vad jag längtar till hösten då man får klä på sig lite mer och få klä sig mer "riktigt". haha.
I helgen har vi en annan Silver Bay course planerad för att få mina 3 sista credits detta år. Jag har än en gång hyrt bil och sträckan tar 4 timmar att köra. Jag är nervös men efter Atantic City helgen då stresstålighet och amerikanska förare verkligen satte mig på prov så känner jag mig lite lugnare för denna helg. Och så är det up state NY så jag hoppas på mindre trafik.
Hawaii kommer inom en månad så jag ser verkligen fram emot det också. Hade några veckor i july/augusti som bara kändes jobbiga men jag tror jag är tillbaka nu :)
Dock åker min bästa tyska vän Tanja på sin resemånad nästa fredag och det blir verkligen svårt att säga hej då, även om jag är lycklig nog att få spendera en vecka på hawaii med henne hennes sista vecka i usa.
När jag åkte hit på mitt au pair år visste jag inte alls vad jag förväntade mig när det kom till vänner i usa. Jag visste inte om jag skulle få nära vänner, om det skulle vara lätt eller om jag skulle få amerikanska vänner.
Jag tror (som allt annat under detta år och livet i sig) att man inte ska förvänta sig så mycket. Spec är det svårt att hålla kontakten med alla underbara människor du möter detta år och jag förväntar mig inte heller att hålla kontakten med dom flesta. Men två tjejer som har kommit att bli mina bästa vänner är Hannah från Malmö och Tanja från Tyskland. Och inte bara för att det är här och nu. Utan för att vi tre på något sätt passar ihop som något jag inte har upplevt tidigare. A feeling of forever in my heart.
Så när Tanja lämnar mig och hannah för tyskland kommer hon att lämna ett stort stort obotligt hål efter sig.
Annars är det väldigt lätt att få vänner här, iaf au pair vänner. Jag har inte skapat några riktiga amerikanska vänner heller. I början tänkte jag att det skulle ju vara ganska coolt. Visst hade varit kul att se den amerikanska kulturen bland folk i samma ålder,. Så vi får se vart dessa sista månader leder men för mig spelar det ingen roll heller eftersom jag ändå ska lämna detta land och folket.
Och en sak som jag nästan vågar säga säkert. Jag vill inte bo i detta land och jag inser att Sverige nog måste vara det BÄSTA landet att leva i. Länder i europa i övrigt.
Jag såg usa som ett land som var grönare på andra sidan Atlanten,. Men nu tittar jag över mot Europa och ser något så mycket mer grönare,.
Det är väldigt få saker jag kommer sakna från usa. Bland dem är "öppenheten" bland människorna. För det är inte riktigt öppenhet heller. Bara ett första bra intryck av trevlighet och artighet. Men det gör samtidigt så mycket för att höja stämningen i vardagen.
Men jag blir lite irrietrad som denna gång jag väntade på bussen. Jag möter en annan resenär, en äldre kvinna och vi säger godmorgon till varandra. Vi börjar prata lite, men det känns inte helhjärtligt av henne. Kroppsspråket är inte helt 100 och det känns mer som om hon pratar och frågar bara för att vara artig. Det blir helt enkelt bara en konversation som känns jobbig och oengagerad. Så tänker jag lite om äldre amerikanare nu för tiden.
Apropå äldre amerikanare så vet jag att min värd farfar fortfarande är väldigt noga med att folk kallar honom vid hans efternamn om dom inte känner honom, och han var faktiskt snäll som sa att jag inte behövde kalla honom vid efternamn. Annars är det ganska omodernt att kalla folk vid efternamn och bland unga existerar inte den kulturen.
Sådär. Nu fick jag skriva av mig lite,. mer kommer :)
ÄLSKA luftkonditioneringen dock. haha. Tar så mycket på min energi att vistas ute över huvudtaget. Vi var i NYC en helg och jag var SÅ LESS på fukten och värmen, plus att jag är less på New York City just nu också. För mycket folk, varit nästan överallt och går för mycket pengar. :)
De senaste helgerna har varit väldigt tråkiga förutom att vi varit till puben varge fredag så har vi sovit i parken, tagit långa sovmorgornar och gått runt och sökt saker att göra. haha. Även om det låter ganska underbart vilket det också varit att slöa så blir det lite väl rastlöst, spec med faktum att vi är 30 min från NYC och är döds utråkade! Hur händer det liksom?
Men nu är jag nästan helt frisk, det har regnat några dagar vilket har varit SÅ UNDERBART skönt. Ingen svett, inget kisande med ögonen, inget solskydd. Bara ta på sig ett par jeans för en gångs skull med sköna sneakers. Gud vad jag längtar till hösten då man får klä på sig lite mer och få klä sig mer "riktigt". haha.
I helgen har vi en annan Silver Bay course planerad för att få mina 3 sista credits detta år. Jag har än en gång hyrt bil och sträckan tar 4 timmar att köra. Jag är nervös men efter Atantic City helgen då stresstålighet och amerikanska förare verkligen satte mig på prov så känner jag mig lite lugnare för denna helg. Och så är det up state NY så jag hoppas på mindre trafik.
Hawaii kommer inom en månad så jag ser verkligen fram emot det också. Hade några veckor i july/augusti som bara kändes jobbiga men jag tror jag är tillbaka nu :)
Dock åker min bästa tyska vän Tanja på sin resemånad nästa fredag och det blir verkligen svårt att säga hej då, även om jag är lycklig nog att få spendera en vecka på hawaii med henne hennes sista vecka i usa.
När jag åkte hit på mitt au pair år visste jag inte alls vad jag förväntade mig när det kom till vänner i usa. Jag visste inte om jag skulle få nära vänner, om det skulle vara lätt eller om jag skulle få amerikanska vänner.
Jag tror (som allt annat under detta år och livet i sig) att man inte ska förvänta sig så mycket. Spec är det svårt att hålla kontakten med alla underbara människor du möter detta år och jag förväntar mig inte heller att hålla kontakten med dom flesta. Men två tjejer som har kommit att bli mina bästa vänner är Hannah från Malmö och Tanja från Tyskland. Och inte bara för att det är här och nu. Utan för att vi tre på något sätt passar ihop som något jag inte har upplevt tidigare. A feeling of forever in my heart.
Så när Tanja lämnar mig och hannah för tyskland kommer hon att lämna ett stort stort obotligt hål efter sig.
Annars är det väldigt lätt att få vänner här, iaf au pair vänner. Jag har inte skapat några riktiga amerikanska vänner heller. I början tänkte jag att det skulle ju vara ganska coolt. Visst hade varit kul att se den amerikanska kulturen bland folk i samma ålder,. Så vi får se vart dessa sista månader leder men för mig spelar det ingen roll heller eftersom jag ändå ska lämna detta land och folket.
Och en sak som jag nästan vågar säga säkert. Jag vill inte bo i detta land och jag inser att Sverige nog måste vara det BÄSTA landet att leva i. Länder i europa i övrigt.
Jag såg usa som ett land som var grönare på andra sidan Atlanten,. Men nu tittar jag över mot Europa och ser något så mycket mer grönare,.
Det är väldigt få saker jag kommer sakna från usa. Bland dem är "öppenheten" bland människorna. För det är inte riktigt öppenhet heller. Bara ett första bra intryck av trevlighet och artighet. Men det gör samtidigt så mycket för att höja stämningen i vardagen.
Men jag blir lite irrietrad som denna gång jag väntade på bussen. Jag möter en annan resenär, en äldre kvinna och vi säger godmorgon till varandra. Vi börjar prata lite, men det känns inte helhjärtligt av henne. Kroppsspråket är inte helt 100 och det känns mer som om hon pratar och frågar bara för att vara artig. Det blir helt enkelt bara en konversation som känns jobbig och oengagerad. Så tänker jag lite om äldre amerikanare nu för tiden.
Apropå äldre amerikanare så vet jag att min värd farfar fortfarande är väldigt noga med att folk kallar honom vid hans efternamn om dom inte känner honom, och han var faktiskt snäll som sa att jag inte behövde kalla honom vid efternamn. Annars är det ganska omodernt att kalla folk vid efternamn och bland unga existerar inte den kulturen.
Sådär. Nu fick jag skriva av mig lite,. mer kommer :)
Kommentarer
Trackback
