Getting nervous!
Jag kommer till jobbet och har på en kort stund fått den glada och entusiastiska kommentaren "du åker ju snart!" av flera arbetskamrater.
"Gör jag det?" tänker jag
,.. jo,... det är ju faktiskt snart,.... och jo jag ska faktiskt åka.. ..snart.
"Gör jag det?" tänker jag
,.. jo,... det är ju faktiskt snart,.... och jo jag ska faktiskt åka.. ..snart.
Börjar bli nervös nu(!) och har börjat fantisera hur familjen, staden och allt annat sak se ut i ett år.
Det roliga är att jag har ingen aning. Har aldrig läst om de bästa upplevelserna, shoppingutbudet eller kultur i NY.
Inte ens än nu när jag vet att jag ska dit! Allt blir som en överraskning! :)
Nytt jobb, Ny stad, Nya människor, Ny "familj", Ny mat, Nya teveprogram, Nytt språk, Nya matvaruaffärer,. osv.
Hur ska jag kunna läsa innehållsförteckningarna på varorna? vill jag ens de? haha. Hoppas det finns någon seriös mat där. känns som att det kan finnas en strimma hopp om något utbud i U.S.A:s största stad så jag hittar något jag gillar,.
Har pratat lite med värdfamiljens nuvarande au pair Claudia. Hon har inget dåligt att säga om familjen vilket känns SÅ skönt. Hon har ju även förlängt jobbet ett halvår hos samma familj.
Läntar tills jag får se foton på huset snart så jag kan börja känna mig som hemma innan jag åker ;)
Kommer bo högst upp i deras trevåningshus med eget rum och toalett. Badkar hade jag också.
Men kommer jag med gott samvete ofta tappa upp ett bad?
Känns som att mitt samvete på konsumtion kan minska en aning boende i ett land som är världsledande i koldioxidutsläpp. Alla andra lever som miljöbovar, så då är det okej att jag också gör det?,.
Eller så blir det att jag kanske känner aggresion hela dagarna när jag tänker på och ser allt som bidrar till en sämre miljö. Visst ser jag det i Sverige också, men jag vet att här försöker många iaf göra något åt det..
Skit i det nu :)
Värdfamiljen:
har två barn som är tvillingar (en kille och en tjej) som är närmare 2 år.
Jag vet, jag får vara snabb :)
Dom bor i New Jersey, två mil från Ny York City.
Föräldrarna är mellan 45 och 50 och jobbar båda med att sälja hattar/kläder i företag.
Mamman jobbar hemmifrån en del så för mig kan det bli flexibelt med semester (två veckor) och timmar om jag önskar.
Båda är intresserade av design vilket känns mycket roligt och känslan jag fick av familjen när jag pratade med dom första gången var att dom känndes jordnära, varma och öppna. Och att jag kan prata med dom om jag har problem.
Samtidigt är jag såklart nervös att så inte är fallet.
Jag vill så gärna fixa det här och jag har lätt att se det positiva så det ska fasen fungera ;)
Nu blev det ett långt inlägg. Det gillar jag inte :)
Inte ens än nu när jag vet att jag ska dit! Allt blir som en överraskning! :)
Nytt jobb, Ny stad, Nya människor, Ny "familj", Ny mat, Nya teveprogram, Nytt språk, Nya matvaruaffärer,. osv.
Hur ska jag kunna läsa innehållsförteckningarna på varorna? vill jag ens de? haha. Hoppas det finns någon seriös mat där. känns som att det kan finnas en strimma hopp om något utbud i U.S.A:s största stad så jag hittar något jag gillar,.
Har pratat lite med värdfamiljens nuvarande au pair Claudia. Hon har inget dåligt att säga om familjen vilket känns SÅ skönt. Hon har ju även förlängt jobbet ett halvår hos samma familj.
Läntar tills jag får se foton på huset snart så jag kan börja känna mig som hemma innan jag åker ;)
Kommer bo högst upp i deras trevåningshus med eget rum och toalett. Badkar hade jag också.
Men kommer jag med gott samvete ofta tappa upp ett bad?
Känns som att mitt samvete på konsumtion kan minska en aning boende i ett land som är världsledande i koldioxidutsläpp. Alla andra lever som miljöbovar, så då är det okej att jag också gör det?,.
Eller så blir det att jag kanske känner aggresion hela dagarna när jag tänker på och ser allt som bidrar till en sämre miljö. Visst ser jag det i Sverige också, men jag vet att här försöker många iaf göra något åt det..
Skit i det nu :)
Värdfamiljen:
har två barn som är tvillingar (en kille och en tjej) som är närmare 2 år.
Jag vet, jag får vara snabb :)
Dom bor i New Jersey, två mil från Ny York City.
Föräldrarna är mellan 45 och 50 och jobbar båda med att sälja hattar/kläder i företag.
Mamman jobbar hemmifrån en del så för mig kan det bli flexibelt med semester (två veckor) och timmar om jag önskar.
Båda är intresserade av design vilket känns mycket roligt och känslan jag fick av familjen när jag pratade med dom första gången var att dom känndes jordnära, varma och öppna. Och att jag kan prata med dom om jag har problem.
Samtidigt är jag såklart nervös att så inte är fallet.
Jag vill så gärna fixa det här och jag har lätt att se det positiva så det ska fasen fungera ;)
Nu blev det ett långt inlägg. Det gillar jag inte :)
Kan inte bli för beroende av detta. Godkväll.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej Adventurer, läser med spänning din blogg. Jag håller tummarna för att du ska trivas och få ett bra och lärorikt år. Själv var jag 27 år när jag åkte till USA i 6 veckor. 1 vecka i NY och några dagar i Seattle. Däremellan Greyhound buss tvärs över stora slätter med jordbruksbygder och höga berg, indianreservat och spelhålor i väst.
Jag kommer med sovsäck under armen.
Lycka till önskar Ullis
Postat av: Elin Nyström
jag gillar långa inlägg! mer av dessa tack ;)
Trackback
